Jag tror jag skrivt om det förut, men jag gör det igen, jag är en fjant.

J jobbar natt och båda barnen sover, och jag sitter här som en fån! vad ska jag göra?

jag avskyr att vara ensam på natten, om jag visste att J skulle komma hem snart så skulle det inte göra så mkt, då skulle jag antagligen styra med sånt jag gör på kvällarna i vanliga fall, men nu sitter jag här handfallen, och stirrar... jag tycker det är ruskigt tråkigt!

Och jag förstår inte var det kommer ifrån, jag som bott ensam i 5-6 år och trivdes ypperligt med det, satt minsann inte och fjanta på kvällen utan njöt efter Noel somnat, tog ett bad, läste titta på film, umgick med vänner och pojkvänner... jaaa det är nog där skon klämmer, då bodde jag inte avlägset längst ut i stan, mina vänner hade inte skaffat egna familjer än och endel bodde tillomed fortfarande hemma hos sina päron... vi hade mer tid för varandra då... fastg egentligen har jag nog aldrig varit riktigt ensam, jag hade ju fina Catrin som bodde mer eller mindre hos mig en period, jag hade vänner som bodde i samma område och det var lätt att slinka bort till varandra....det är svårare nu. Och just i dag saknar jag det som var då... då jag hade kvällsällskap! ;P

Visst har jag fortfarande sällskap, hela dagen i dag har gått i fikandets tecken, M har varit här med sina kidz, gudmorsan hella avlöste sen M och fikandet fortsatte... men inte nu i kväll alltså...

Dessa kvällar brukar sluta med att jag tänker att jag ska lägga mig tidigt, men tillslut efter många suckar fastnar jag framför datorn och sen är det mitt i natten...å då e det ännu jobbigare å gå å lägga sig när det är natt....för då inser man att det snart är dag och att bebis kommer vakna för att vilja käka osv... ja ni förstår... jag e en fjant!

 

Catrin

30 november 2011 22:49

Tänker ofta på dom fina kvällshängen och saknar dom jag med :)

 

Linnea

1 december 2011 07:49

Åh jag håller med dig! Jag kan också sakna kvällsträffarna man hade med sina vänner förut. Känns som att dagen slutar vid 19:00 för då går Hilda och lägger sig, man blir ju lite låst, och alla andra är ju det med som sagt. Alla fick ju barn samtidigt. Det är nog viktigt att man håller hårt i sina nära den här tiden, lätt att tappa dom annars. Stor kram!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Våra dagar tillbrigas ute i trädgården, vi har börjat med att flytta ut på altanen igen...gött som attans... MEN i helgen har bossen haft tokfnatt och försökt gräva upp, bita upp/ tugga upp altanen...det slutande med att J skruvande bort ett par pl...

  min fina ungar!     igår tog vi oss en promenix för att möta pappa efter jobbet, det tog oss 35 min att ta oss halvvägs... men spännande var det! tillommed kissen anslöt sig till oss på kvällen firade vi vår tre åring ...

Nu har godbitan hunnit bli 11 månader, inte ens en månad kvar så blir hon alltså 1 år! 1 år, förstår ni!? hon är snart inte min lilla bebis längre ;/   Nya kunskaper hon har förvärvar sista tiden är: * tar 5-6 steg själv, och står stadigt!...

Jag har tappat lusten attt blogga, den kommer nog tillbaka en vacker dag kanske... ...

in life!     Vi har det tokbra och jag har helt tappat lusten att delge och uppdatera er här, men det kommer... snart.   på återseende! ...