Tänka sig vilka uber fina kids jag har!

Föräldraledigheten flyter på, och jag har inte varit uttråkad en enda sekund...än!

Vi myser på hög nivå och dagarna bara flyger iväg! Börjar dock längta lite smått efter egen tid, bara en liiiiten liten stund, med kidzen inom räckhåll vore nice! Dels lite solo time, vänner och ett glas vin eller två vore najs!

Och kanske lite kvalitetstid med gubben heller inte vore fel...

Snart blir Mira 2 månader... och kanske efter det att vi kan skaffa barnvakt någon timma eller två... vi lider nog inte brist på frivilliga skulle jag tro ;)

Men det ska ju kännas bra oxå, och lite nervöst och läskigt känns det ju om vi skulle lämna tösen en stund... inte för att jag inte tror att hon skulle ha det hur bra som helst med 100% uppmärksamhet... utan mest för mig... och min mammahjärta.

jaja...den som lever får se...

hejhopp!

hur kommer det sig egentligen att en så liten bäbis, som mest hänger på mig, pappa, vagnen, filten osv kan bli så förbenat skitig!?

OK hundhåren kan jag förstå... för dom har jag oxå ofrivilligt över allt... ni skulle bli förvånade om jag berättade var dom har hittats!

Mira har nog halva Boss under hakan... bakom alla dubbelhakor så att säga... men där finns även lurv och annat skumt... hur kom det dit!?

likadant under hennes naglar, mellan fingrar å tår och alla veck på hennes grodlår... hur lyckas hon? jag tycker jag är hyffsat renlig av mig nämligen!

bakom dessa dubbelhakor gömmer sig ett hav av lurv!

På BB sa de att 1-3ggr/ vecka  var lagom med ett bad... Mira behöver istort sett bada varje dag! dels för hon skiter å spyr som hen hel karl å dels för hon är en lurv magnet utan dess like!

Visst kör vi en power wash varje morgon med tvättlappar och försöker jaga bort allt lurv, men sen minsann några minuter senare är det lurv igen!

Kan detta vara en av bovarna i dramat månne?

När Noel var liten önskar jag att jag hade sparat och skrivit ner roliga minnen, saker han sa och gjort.

Nu har jag gjort en minnen-låda till Mira, med alla grattulationskort, brev, första blöjorna och foton, som hon kan kika i senare när hon växer upp, jag ska oxå införskaffa mig en liten bok där jag kan skriva ner saker hon gör och säger under åren... och jag ska försöka hålla den uppdaterad.

Ska även göra en åt Noel där vi kan lägga alla tidningsurklipp om hans bravader i handbollen, och foton, resor mm. <3

På storebrors födelsedag blir Mira 2 månader, så här såg jag ut för ca 2 månader sedan:

Siken tjockis! å mkt finns fortfarande kvar   

Sen finns ju faktiskt bloggen, där hon kan läsa från positivt test till forlossning å tiden efter.... de e ju bra skit!

HEJS!

Här rullar livet på, rätt bra faktiskt!

Om ett par dagar kommer efterlängtade storebror hem igen

Snart fyller nästan hela familjen år, i augusti blir det alltid mycket tårta och kalas, fördelen är att vi kan slå ihop alltsammans så det blir ett stort kalas för oss allehop! Men det är en fattig månad med presenter som ska inköpas till J och N och nu när min inkomst är halverad så blir det åter igen att nalla av mina sparpengar *surt* Men vill ju ge grabbarna i mitt liv något fint så det går ann trotts allt!

I kväll kommer kära vänner, vi hängde jämt förr i g.bo, och nu ska vi ses allehop här hemma, säkert 10 år sen vi sågs alla samtidigt! gött ska d bli!

Dagen började hyffsat tidigt för att vara vi, kl 08.00 steg vi upp, straxt därefter ringde jobbet och J hoppa in å körde lite övertid.

Mira käkade och somnade om gott i vagnen och jag gjorde mig redo för en playdate med Martina och Erik! Vi bussade oss ner till staden och Mira som hur gött som helst på den skumpande bussen, fika, bäbis snack och lite promenixande i affärer averkades, en mjukglass och härligt sol!

När vi drog oss hemmifrån i morse hängde regnet i luften och det var ingen vidare värme, därför klädde vi oss därefter... under dagen ökade värmen enormt och både Mira och jag var klibbiga som klister... mindre mysigt!

Hem och ut med vovv, sen bidde det en dusch för mor och ett bad ute på altanen för lilltösen, Hon blir skogstokig när hon ska upp ur badet igen, och älskar att ligga där i och plaska och skvätta!

Här någonstans kallade tösen och blogginlägget får därav avslutas dagen efter!

Lillkorven har oxå kommit på det fiffiga med napp... och jag tycker det är hur bra som helst, (wooops!) jo jag tycker det är bra just för att hon är massa tuttig och det är en perfekt ljuddämpare! Ja jag är en rätt bekväm morsa, som inte tycker om när mina barn gråter, skriker och inte är nöjda.... lika dant med storebror... iof har han slutat med napp för sissodär 7 år sen, men den var en god vän fram tills dess... och hans separation med tutten gick hur fint som helst!

När Noel eller Mira är kinkiga och gråter (mer skriker för Miras del) då gör det så sjukt ont i mig, fyskiskt och på riktigt ONT!, jag står inte ut med det och vill så fort som möjligt trösta och göra det bra igen... Därför är napp en sjukt bra hjälpreda!

Idag ska min bästa vän R och hennes uber fina gosse komma till oss för en dags mys och altanhäng! LÖVLY!

Nu sover sessan gott i gungan, med nappen i truten och snuttekaninen tryckt mot kinden... sötkorv!

Under tiden ska jag ta och dricka kaffe, och läsa lite bloggar.

hejs!

Jag tror fler föräldrar med mig möter på dessa tillrättavisande människor som mer än gärna berättar för dig hur du ska sköta ditt barn...

Tacksamt tas det i mot när det är av välvilja och god råd... värre är det med dem som tror sig vara barnmorska, allvetare och barnguru.... OMG vad jag kan bli irriterad... jag anser mig vara en rätt cool kärleksfull och principfast morsa... Jag har uppforstrat en alldeles underbar och artig fin gosse ensam under större delen av hans uppväxt och jag måste säga det att jag lyckats jävligt bra! Han är en trygg, känslofylld fin gosse som gör mig stolt varje dag! Ännu mer sens han blev storebror och erbjuder sin mor hjälp och inte ett enda svarsjukeutbrott än så länge... älskade gosse!

Åter till tillrättavisarna, jag som tillbringar min tid 24/7 med min tös, borde ju känna till hur hon ska skötas, hur jag kan trösta, vilket skrik som innebär hunger, blöjbyte eller bara behov av mys å närhet... å jag tycker mig ha fått koll på det nu... Mira är ett harmoniskt och lugnt barn i de flesta lägen... dvs jag tror jag sköter mig rätt bra även denna gång...

Jag lyssnar gärna på goda råd från Miras Mormor, Farmor och släkt och vänner... även främlingar om de har något vettigt å säga... men när det kommer små pojkspolingar som endast tillverkat duschbarn och vill bara ge mig en knäpp på nosen, där går gränsen... Det jag helst av allt skulle vilja är att säga att jag kan ta ett snack med hans mor om uppfostran om han önskar, och att jag minsann kan lära den lille pojkspoligen ett och annat.. MEN jag bara ler, och säger att jag kan sköta min tös alldeles utmärkt och vänder på klacken och går... för jag har mer vett än att låta min frustration skrämma den stackars gossen.

När jag var gravid med Mira hade jag en massa saker som jag minsann inte tänkte göra denna gång (gör rätt, gör om med nr 2 lixom) Hon skulle inte få tutta i tid och otid, hon skulle sova enbart i sin säng, hon skulle lära sig att ligga själv och somna, hon skulle en jäklarns massa... som jag nu efteråt kan konstatera inte funkar i praktiken... Nu har Mira ändå gjort det väldigt lätt för mig och är en ganska lätthanterlig tös... MEN första månaden tuttade hon konstant kändes det som, hon sover iof i sin egen säng större delen av natten, men först efter hon somnat i vår säng för att sedan lyftas över till sin, hon kan ligga en stund för att vädra stjärten och babygymma men hon tröttnar efter en stund och vill hal uppmärksamhet... och snabbt som attan är jag där och gullar och pratar bäbisspråk... jag kan konstatera att inget riktigt blev som jag tänkte, men det är så mycket bättre endå och hon är ju alldeles fantastiskt unge!

Något jag propsade mycket omm och kring var att jag skulle låta J ta lika mycket ansvar, vakennätter och gallskrik... (pfft! )

J har sovit hela nätterna sedans hon föddes, varför? för jag har inte väckt han  (av någon märklig anledning vaknar han inte om hon väsnas medans jag flyger upp i sängen av minsta ljud)... resonerat som så att jag är ju endå vaken... om hon är grinig och inte ger sig, då är jag snabbt där för att ta över... varför? för att jag står inte ut när hon är ledsen! För att jag tror mig kunna få tyst på henne snabbare å för att jag är så korkad! J kan lika bra som jag... men ibland ger jag inte honom chansen... så otroligt dumt! och jag måste skärpa mig!!

Jag är ganska säker på att alla föräldrar - blivande föräldrar känner igen sig i detta... hur många gånger har jag inte hört "när jag får barn ska jag inte..." Och hur många gånger har jag inte sagt det själv!? :)

En sånhär rackare har vi investerat i, en elektronisk gunga!

Nu må alla pretto förskräckt utbrista att man minsann ska vagga å gunga sitt barn själv!

Men jag älskar den! Och Mira älskar den!

O för den delen så vaggar vi å gungar tillsammans oxå... men den här rackar´n ger mig hjälp med att fixa mig, laga mat, städa eller något annat mindre roligt... medans tösen gungar nöjt!

Hur bra som helst!

I LÖV IT!