Jag tror fler föräldrar med mig möter på dessa tillrättavisande människor som mer än gärna berättar för dig hur du ska sköta ditt barn...

Tacksamt tas det i mot när det är av välvilja och god råd... värre är det med dem som tror sig vara barnmorska, allvetare och barnguru.... OMG vad jag kan bli irriterad... jag anser mig vara en rätt cool kärleksfull och principfast morsa... Jag har uppforstrat en alldeles underbar och artig fin gosse ensam under större delen av hans uppväxt och jag måste säga det att jag lyckats jävligt bra! Han är en trygg, känslofylld fin gosse som gör mig stolt varje dag! Ännu mer sens han blev storebror och erbjuder sin mor hjälp och inte ett enda svarsjukeutbrott än så länge... älskade gosse!

Åter till tillrättavisarna, jag som tillbringar min tid 24/7 med min tös, borde ju känna till hur hon ska skötas, hur jag kan trösta, vilket skrik som innebär hunger, blöjbyte eller bara behov av mys å närhet... å jag tycker mig ha fått koll på det nu... Mira är ett harmoniskt och lugnt barn i de flesta lägen... dvs jag tror jag sköter mig rätt bra även denna gång...

Jag lyssnar gärna på goda råd från Miras Mormor, Farmor och släkt och vänner... även främlingar om de har något vettigt å säga... men när det kommer små pojkspolingar som endast tillverkat duschbarn och vill bara ge mig en knäpp på nosen, där går gränsen... Det jag helst av allt skulle vilja är att säga att jag kan ta ett snack med hans mor om uppfostran om han önskar, och att jag minsann kan lära den lille pojkspoligen ett och annat.. MEN jag bara ler, och säger att jag kan sköta min tös alldeles utmärkt och vänder på klacken och går... för jag har mer vett än att låta min frustration skrämma den stackars gossen.

När jag var gravid med Mira hade jag en massa saker som jag minsann inte tänkte göra denna gång (gör rätt, gör om med nr 2 lixom) Hon skulle inte få tutta i tid och otid, hon skulle sova enbart i sin säng, hon skulle lära sig att ligga själv och somna, hon skulle en jäklarns massa... som jag nu efteråt kan konstatera inte funkar i praktiken... Nu har Mira ändå gjort det väldigt lätt för mig och är en ganska lätthanterlig tös... MEN första månaden tuttade hon konstant kändes det som, hon sover iof i sin egen säng större delen av natten, men först efter hon somnat i vår säng för att sedan lyftas över till sin, hon kan ligga en stund för att vädra stjärten och babygymma men hon tröttnar efter en stund och vill hal uppmärksamhet... och snabbt som attan är jag där och gullar och pratar bäbisspråk... jag kan konstatera att inget riktigt blev som jag tänkte, men det är så mycket bättre endå och hon är ju alldeles fantastiskt unge!

Något jag propsade mycket omm och kring var att jag skulle låta J ta lika mycket ansvar, vakennätter och gallskrik... (pfft! )

J har sovit hela nätterna sedans hon föddes, varför? för jag har inte väckt han  (av någon märklig anledning vaknar han inte om hon väsnas medans jag flyger upp i sängen av minsta ljud)... resonerat som så att jag är ju endå vaken... om hon är grinig och inte ger sig, då är jag snabbt där för att ta över... varför? för att jag står inte ut när hon är ledsen! För att jag tror mig kunna få tyst på henne snabbare å för att jag är så korkad! J kan lika bra som jag... men ibland ger jag inte honom chansen... så otroligt dumt! och jag måste skärpa mig!!

Jag är ganska säker på att alla föräldrar - blivande föräldrar känner igen sig i detta... hur många gånger har jag inte hört "när jag får barn ska jag inte..." Och hur många gånger har jag inte sagt det själv!? :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Våra dagar tillbrigas ute i trädgården, vi har börjat med att flytta ut på altanen igen...gött som attans... MEN i helgen har bossen haft tokfnatt och försökt gräva upp, bita upp/ tugga upp altanen...det slutande med att J skruvande bort ett par pl...

  min fina ungar!     igår tog vi oss en promenix för att möta pappa efter jobbet, det tog oss 35 min att ta oss halvvägs... men spännande var det! tillommed kissen anslöt sig till oss på kvällen firade vi vår tre åring ...

Nu har godbitan hunnit bli 11 månader, inte ens en månad kvar så blir hon alltså 1 år! 1 år, förstår ni!? hon är snart inte min lilla bebis längre ;/   Nya kunskaper hon har förvärvar sista tiden är: * tar 5-6 steg själv, och står stadigt!...

Jag har tappat lusten attt blogga, den kommer nog tillbaka en vacker dag kanske... ...

in life!     Vi har det tokbra och jag har helt tappat lusten att delge och uppdatera er här, men det kommer... snart.   på återseende! ...