Morgonen börade i dag med att jag sydde klar Miras pippiklänning jag påbörjade igår, den är lite stor än och jag blir så arg på att sy halsen - de måste ju komma över huvudet och jag vill heslt udvika krongel med tryck-knappar men det blir inte bra.... craaap!

så i mellan dagens alla fikor, så började och avslutades dagen med lite kreativitet

Barnen och jag gjorde ett pepparkakshus, eller egentligen så gick det till som så att mira satt i sin stol och sjöng med i julsångerna och käka majskrokar (oxå bra grej!) jag limmade ihop huset, Noel dekorerade och boss satt brevid och käka upp allt som trilla på golvet.

Jag har frågat förut, men fick dåligt med svar... jag ser ju att det är allt mellan 5-50 läsare här inne då och då, vilka är ni?

Ni vet ju vem jag är, så då tycker jag inte det är mer än rätt att ni ger mig en hint ;P

Är ni vänner, vänners vänner eller kanske rent ut av ovänner? vad vet jag!

Det jag dock vet är ju att bloggen inte är den roligaste, mest händelserika och spännande men någon anledning finns det ju till att ni vill läsa. Förstå mig rätt nu! fortsätt läs, om ni vill :) men ge mig en hint i bland om att ni finns där ute!

Jag tror jag skrivt om det förut, men jag gör det igen, jag är en fjant.

J jobbar natt och båda barnen sover, och jag sitter här som en fån! vad ska jag göra?

jag avskyr att vara ensam på natten, om jag visste att J skulle komma hem snart så skulle det inte göra så mkt, då skulle jag antagligen styra med sånt jag gör på kvällarna i vanliga fall, men nu sitter jag här handfallen, och stirrar... jag tycker det är ruskigt tråkigt!

Och jag förstår inte var det kommer ifrån, jag som bott ensam i 5-6 år och trivdes ypperligt med det, satt minsann inte och fjanta på kvällen utan njöt efter Noel somnat, tog ett bad, läste titta på film, umgick med vänner och pojkvänner... jaaa det är nog där skon klämmer, då bodde jag inte avlägset längst ut i stan, mina vänner hade inte skaffat egna familjer än och endel bodde tillomed fortfarande hemma hos sina päron... vi hade mer tid för varandra då... fastg egentligen har jag nog aldrig varit riktigt ensam, jag hade ju fina Catrin som bodde mer eller mindre hos mig en period, jag hade vänner som bodde i samma område och det var lätt att slinka bort till varandra....det är svårare nu. Och just i dag saknar jag det som var då... då jag hade kvällsällskap! ;P

Visst har jag fortfarande sällskap, hela dagen i dag har gått i fikandets tecken, M har varit här med sina kidz, gudmorsan hella avlöste sen M och fikandet fortsatte... men inte nu i kväll alltså...

Dessa kvällar brukar sluta med att jag tänker att jag ska lägga mig tidigt, men tillslut efter många suckar fastnar jag framför datorn och sen är det mitt i natten...å då e det ännu jobbigare å gå å lägga sig när det är natt....för då inser man att det snart är dag och att bebis kommer vakna för att vilja käka osv... ja ni förstår... jag e en fjant!