Jonas har ju varit förskyld här och nu har även snoret entrat mig och Mira, Trotts mina ihärdiga försök under Js snorade att hålla Mira borta ifrån pappa.... vi får vara glada för att iaf storebror har klarat sig än så länge!

Jag har en liten besatthet bestående i att kontrollera med jämna mellanrum så min dotter andas, så här har jag alltid varit, även när Noel var liten och även nu nät han är stor får jag för mig om att jag måste gå och kolla så han andas, nu förtiden är det dock inte så svårt eftersom gossen snarkar som en hel karl!  Men länge länge när han varit snorig och sjuk har jag nästan tvingat gossen att sova inne hos mamma...så jag kan övervaka...

Detta är något jag tror flera småbarns föräldrar känner igen sig i, och det är nog vanligt... bara tanken på att det kan hända något med de älskade små gör ont! men jag kan inte hålla saker på en normal nivå.... för jag är uppenbarligen inte som alla andra... Jag kan kolla flera gånger var 5e minut när mira somnat, särskilt när hon ska sova på natten, dagtid är det inte alls så "besatt" jag tror väl i mitt arma huvud att det är större risk att det händer ngt på natten, för då är det mörkt och otäckt! Och nu är det ju självklart sju resor värre när lillan är förskyld! tänkt om hon är täppt i näsan och inte oppnar munnen!? gaaah

Igår kväll blev det alltså snorsugning, stapla upp bävker under spjälvsängsbenen och trotts snor så slog snäckan sovrekord från 23-07.15 utan att vakna.... jag däremot har vaknat en gång i timman och kontrollerat så att hon andas... varför inte njuta av en hel natts sömn lixom?! Nej då då ska det slitas tag i mobilen, masa sig till fotändan där hennes säng ligger och lysa med mobilen och kolla så den där underbara bröstkorgen rör sig upp och ner... och så om och om igen...

Så idag är jag trött... och det är bara mitt paranoida jags fel...

Mira tänker att hon ska underlätta mammas oroande, så hon hjälper munnen att vara öppen när hon ska sova