Ifrån ett halvhjärtat försökt till ett positivt inlägg tänker jag gå tillbaka till mitt vanliga jag.

Nu är det så här förstår ni, kanske beroende på att nu ska tydligen den där hormon-nivån öka i min smällfeta kropp igen... så här rusar känslorna amok!

Sista dagarna så har jag haft en bister åkomma... jag är tvär sur! på allt!

Jag tror det grundar sig i att JAG för ett par dagar sedan upplevde mig ifrågasatt, fast jag tyckte att människan kunde dra något gammalt över sig.

Där efter kom min lördag där jag: Promenerade med Man och hund på morgonkvisten, Skulle åka ner på stan, men när jag skulle sätta mig i bilen spräcktes byxjävlarna i röven!! (gaah) snabbt in och byta... hitta ett par gigantiska som legat i garderoben av just den anledningen... åker ner på stan för att träffa M och deras underverk E, Mutscho trevligt å skönt! men jag fick hålla i brallorna så dom inte skulle trilla av (inte ofta det händer) Sen hem, städa, laga mat...å satte ner röven i soffan runt 19 tiden... då strejkade min kropp med rygg ont, foglossnings-skav å sammandragningar... Å då blir jag så sjukt bitter... för jag VILL kunna styra en hel dag.... utan å ha ont sen! buhu

söndagen gick jag upp, efter en natt där jag sovit som en kratta... å haft ont här å var... intog soffan... å sov till kl 15.00

När jag vaknar blir jag sjukt sur, för att jag sovit bort halva dagen och den strålande sol som lyst så vajjert ute...

Tvinga J att sätta på kaffe, och sen njöt jag av solen i 30min, innan den försvann bakom hustaket... en liten promenix m man å hund å sen grina hela kvällen för att helgen var slut... Å det griniga hänger i...

såklart!

urk!