Efter misslyckat bullbak förra veckan har mitt baka-bröd-självförtroende varit ner på botten... men i morse kl 7 tänkte jag att jag minsann skulle göra ett nytt försök... med tofvehultare...

O tänka sig... det smakar ljuvligt! å inte en enda tand eller plomb riskerar att fara efter ett hugg i dom ;) det finns alltså hopp även för mig!

Och tillråga på allt så fanns det visst inga ägg hemma... så jag utslöt den detaljen och ändå bidde det mumma! DUKTIGA JAG!

Någon bullmamma blir jag nog aldrig... men det är ju tacksamt om de timmar man lägger i köket faktiskt resulterar i något ätbart ;)

Nu kommer lilleman bli glad, då vi har tofvehultare till klassfest-picknicken som är planerad i em!

/L