Tänk att jag nu mer kan tittulera mig som två barns mor... helt fantiskt!

Just nu ligger Mira och sussar i soffan, och jag hänger vid datorn... Pappa J är i skogen och storebror är hos sin pappa...

Idag har vi varit på BVC och vägt tösen, hon går nu oppåt å käkar som en tok, hon sover bra på nätterna och vaknar och käkar (måste i bland bli väckt för käk tom)

Än så länge har jag lyckats att flytta över henne till sin korg efter maten på natten... och hon somnar gott där... så var det inte med N när han var liten, han sov som ett plåster på mig... och jag sov inte alls...

Nu känner jag mig rätt utvilad och dom här natt rutinerna är perfekt!  men jag känner att jag inte kan ropa hej än, för tänk om magen börjasr spöka hos tösen, och hon förvandlas till ett skrik monster? *peppar peppar ta i trä*

Jag tror jag svävar lite på rosa moln just nu, och dagarna bara rusar iväg utan att vi har gjort något särskilt och jag är lite smått konstant förvirrad!

Förlossnings storyn är även den på G, måste bara bena lite till -allt är inte riktigt glasklart ;)

Nu ska jag lukta och gosa med min tös! <3

/L

Miras ankomst

Min plan  inför förlossningen var att jag skulle bada länge hemma när värkarna satte igång....allt för att inte behöva vanka timtal på förlossningen...typiskt nog var vårat varmvatten trasigt och det skulle komma en snubbe och laga det kl 12 samma dag som Mira bestämde sig för att komma...

Vi hade även planerad grillkväll med R o A och deras familjer...

Det blir inte alltid som man tänkt sig ;)

_____________________________________________________________

08.00 Jag vaknade på morgonen av att jag hade ytterst ytterst liiiite magkniiip... somnade imellan kniiipen... men efter en stund gick jag upp och funderade på om det kanske inte bara var magknip... men det gjorde inte ont så tänkte att det säkerligen bara är falsklarm eller att jag kanske tom framkallar knipen bara för att jag vill?

Jonas hade redan åkt till jobbet så jag gick ner och släpte ut Boss på baksidan och funderade på om det kanske gjorde lite ondare nu? satt mig i böghörnan och funderade lite... och insåg att det nog var dax trotts allt...

9.15 Nu börjar det bli något obekvämt, och jag ringde ut till Mor o far och sa att det nog är på G, men sa åt mor att ta det lugnt å käka frulle å styra innan hon kom för å ta hand om Noel.

Noel vaknade och kom ner, när jag sa att det nog kanske var dax för att syskonet skulle anläda blev han förskräckt...

Noel hjälpte till att gå en sväng med Boss och jag ringde till Jonas för att förvarana om att det nog trotts allt var dax... J blev något uppstressad men vi sa att jag skulle höra av mig när han behövde komma hem.

SMSade R o A att meddelande att det nog kom en unge ivägen för grillkvällen...  :)

Runt 9.45 började det bli så där svårt å va still-ont... så jag ringde för att skynda på Mor så att jag kunde få hjälp att sätta på Tens-grejen...

10.15 kom mormor till Noels lättnad, jag sa åt Noel att han kunde titta på tv och käka frukost så han inte skulle behöva se mig flåsa och grimasera allt för mycket.

Häromkring tror jag att jag förstod att det faktiskt inte var så långt kvar tills vi skulle få träffa vår tös!

Jag hade här redan glömt bort att jag skulle ta på Tens-apparaten... så den låg oanvänd i sin låda

Det blev någon timmes vankandes och flåsandes hemma med 3 min mellan värkarna, där Mamma tillslut sa att det kanske kan vara bra att ringa in till förlossningen och se vad dom sa om läget...

Jag insisterade på att det minsann inte behövdes än, jag hade ju inte haft värkar särskilt länge! Men vid nästa värk ändrade jag mig ;p och ringde in, Damen sa att det nog var dax att packa ihop och komma inåt...

Jag som varit inställd på att det här ska ta tid och att jag skulle vara hemma länge innan jag begav mig in blev nog lite snopen, och ringde till Jonas som kom hem på två röda... något sammanbiten :)

11.30 skrevs vi in på förlossningen, där satte de CTG och det konstaderades att jag var öppen 4-5cm...

Jag erbjöds äntligen ett efterlängtat bad! tjoohoo vilken lycka!
i badet låg jag och flåsa ett tag, men sen kom alla födande kvinnors bästa vän LUSTGASEN i just love it! Jag som inte ens varit inärheten av en fylla på över 1 år fick mig en riktig gosfylla stundtals.

Å vilken lyx är det inte att ligga i badet och andas lustgas! Jag blev lite lurig och i mellan värkarna försökte jag lätta upp Jonas lite... med skämt som tydligen bara jag uppfattade som roligt då jag skrattade gott åt dem! Jonas sa att folk skulle tro att dom kommit till psyk istället för förlossningen om dom hörde mig... Å att det minsann inte var ett dugg roligt när jag hade ont.

Efter ett tag ville jag att dom skulle gasa på lustgasen, och jag tyckte nog att det tryckte på lite extra i de nedre regionerna... Då ville bm att jag skulle komma upp ur badet vilket jag minsann inte höll med om... men efter lite övertalning och löften om att när hon fått kolla läget där nere så skulle jag få återgå till badet igen...

Så på med den vita särken och de heta nätbrallorna stutsade vi bort till förlossningsrummet och jag skrattade och skämtade om att jag blottade mig då dom inte ville hjälpa mig å knäppa igen särken 

(vi fick förövrigt "sviten" enligt personalen, då vi var ensamma på forlossningen)

Ungefär där försvann min humor... väl inne i förlossningsrummet konstaterades det att det nu var 6 cm öppet och bm ville ta hål på vattnet... jag blev åter igen ställd och frågade varför hon hade så bråttom? kl var nu runt 14.00 Jag ville promt diskutera EDA men BM sa att jag hanterade värkarna bra och att det inte skulle hjälpa mot slutet endå... hepp! Så då var d bara att tuta på köra...

När hon skulle ta hål på vattnet 30 min efter hon varit i grävt där innan så var jag nu helt plötsligt öppen 9-10 cm men med kanter å skit kvar... eller ngt sånt. SPLASH så tog hon hål på vattnet och därefter började det dra igång ordentligt! satan vad det gör ont... Kommande 1,5h var ren och skär smärta och snudd på dödsångest.
 jag flåsade i min lustgas, skrek och slet i Jonas... svor och förklarade att det gjorde sjukt ont...

Jag tyckte minsann det var dax att börja krysta med det tyckte inte BM... men jag märkte att det inte gjorde lika ont om jag tog i, så jag tog i i smyg... och helt plötsligt så var det visst dax... två krystvärkar och 6 min senare var hon här! kl.15.56

  
 tjohoo vilken lättnad, hon skrek till och jag tyckte det tog för lång tid innan jag fick upp henne till mig... jag blev lite rädd att något var fel men Jonas sa att allt var bra å så kom det nog ett par tårar... och så fick jag upp världens vackraste unge på bröstet och smärtan var som bortblåst!

Så drygt 8h efter första känningen tills att hon var här, och 4h på förlossningen, det tycker jag var alldeles lagom!

Stolta päron!

Å nu är hon här, helt fantastiskt underbar, och jag kan inte se mig mätt på henne! Det är så galet grymt å föda barn å vägen till att man faktiskt förstår att hon är vår och att denna lilla godbit ska jag oroa mig för och få fler gråa hår över, och vara så galet stolt över, precis som med hennes bror - i resten av mitt liv!

Hyffsat nykläckt

Mira Lena Kristina

Söndag 2011-06-05

kl. 15.56

3905gr 50cm ren kärlek!

Hon är alltså född på en söndag, och den 5e precis som sin storebror... det är lite tufft!

Stolt storebror <3

Tänk att jag har två så fina ungar!

flirtar lite redan ;)

Jag tänkte försöka plita ner lite kring förlossninngen och hennes ankomst, Dels för min egen del, för att det kan vara roligt att ha och dels om någon annan vill ta del av det finaste, äkligaste och häftigaste man kan vara med om,

Hur som haver, jag återkommer!

/L

Still no bäbis!

Idag ska hon anlända... datumet vi rabblat för alla...

beräknad ankomst bla bla bla...

Jag tror hon håller på sig... vill bakas lite extra fet där inne... så att hon slår sin storebrors fördelsevikt... japp!

Lite besviken blir jag varje morgon när jag vaknar och inser att det inte hände något spännande i natt heller...samtidigt är jag lite lättad att jag fått ytterligare en natts sömn så jag kanske orkar med pärsen det innebär när hon väl behagar trycka på "ut-knappen".

Igår hade jag en såndär riktigt tråk dag - var mega trött, seg och ville helst inte bli tilltalad... jag låg i böghörnan och hade desperate housewifes race och tyckte synd om mig själv. - J som jobbat 2 nätter låg och grisa i soffan och åkte på kvällningen å jaga med far min...

Jag fundera på det om man inte skulle passa på å gå på bio, laga lyxmiddagar och göra sånt vi inte kommer kunna göra lika lätt sen...

men jag orkar inte... jag orkar inte leta efter ett tält som kan täcka mig gigantiska kroppshydda, å kamma håret är ju sjukt jobbigt... smink... oh nej... orker intä!

Men i dag... så ska en kär gammal vän och hennes familj komma hit, och vi ska ta en hederlig grillkväll... d ska bli hur fint som helst!

så i dag ska jag nog tom kosta på mig att kamma håret och ha något annat än mina sönderklippta kortbyx-mjukisbrallor!

Å än har jag inte fått mega krupp på att bäbis inte behagat titta ut, men...det kanske kan komma.. inom de närmsta dagarna....

hejs!

L