J har jobbat natt hela helgen, Men nu är det inga natt pass på ett tag... jag bara avskyr när han jobbar natt... det är aptråkigt!

Igårkväll när mina hjärtan skulle sova, bestämde sig båda två för att grina till det ordentligt, Mira gallskrek och Noel var ledsen och tårara sprutade ur dom båda... Mira som var hungrig behövde käk... och det var läggdax matningen, vilket innebär att det är sängläge som gäller, Hur lätt är det att trösta två barn....liggandes och den minsta skrek i högan sky och jag hörde knappt ett ord av vad min gosse sa.... FRUSTRANDE! Jag ville ju bara trösta och ta upp båda i mitt knä...men det var klippt omöjligt! och 10åringen får knappt plats i knät längre... Det var tungt och jag kände att jag inte räckte till... otäcka känsla! Typiskt då att J jobbade natt oxå!

jag har oxå på senare år fått ensamhemma noja, som i helgen när N varit hos pappa och det bara varit jag och Mira och vovv hemma... jag måste kolla alla rum innan läggdax så inte det finns någon yxmördare i huset... hur fånigt är inte det!! jag vet men jag kan inte rå för det... så fort det mörknar ute låser jag alla dörrar och undviket fönster... vilken fåntratt!

Jag som bott själv i en herrans massa år, å från att jag separerade med noels pappa tills J flyttade in hos oss 6år senare... då var jag minsann inte så här harig... vad har hänt?

Antagligen för mkt skräckfilm och vanan att ytterst sällan vara ensam.

Nåja, nu ska J vara hemma ett par nätter så nu är det som det ska vara!

/fjömpen!