Inte trodde jag
hade ingen aning
hur en sekund
kunde etsa sig fast utan varning
att en kärlek så stor skulle födas
och börja existera
att jag aldrig skulle bli den samma
någonsin mera

Älskade lilla vän
så varmt välkommen
med dina ögon och din lilla röst
och du är så otroligt vacker
när du vilar vid mitt bröst
så svårt att förstå
att du kommit för att stanna
att någon som jag fick äran
att bli din mamma

Nu är min kära väns gosse äntligen här!

Som vi har väntat!

Väkommen Ludwig!

Angelica och Masgnus son, Tildes lillebror <3

Och miras blivande ;)

Jag har inte så mycket å delge er, Dagarna flyger fortfarande i väg... å jag går omkring och har skallen fylld med bomull, är sjukt disträ och smått förvirrad! Jag tror på fullaste allvar att mina hjärnceller flyter ut i iras käk å hon får det lilla jag har kvar! *gulp*

Jag har blivit sjukt trött oxå... fast att tösabiten sover gott och bara vaknar för käk mellan 3-5h mellanrum så känner jag mig sten död vissa mornar....som en överkörd gnu!

URRK! men när jag väl kommer upp så går det fint, men det är så sjukt svårt att ta sig upp ur sängen!

Idag har Jonas plockat pluspoäng, han gick upp vid 9 och tog Mira och när jag kom ner som ett lik vid halv 12 så hade dom varit på promenad m bossen och plockat undan i köket... +++++!

Vår diskmaskin har pajjat sig, och det är sjukt bitter för övrigt!

Bjuder på en midsommar bild ifrån bröllopet vi var på! Mira som var vackert uppdressad:

Mira ville självklart börja käka direkt när vi kom ut till klipporna, och under matsstunden passade hon även på att skita ner sig...  HELA SIG! igenom blöja, body och strumpbyxor å ut på min näve!

Så hennes outfit fick sig en törn! Vi fick oxå efter vigseln åka hem och bada oungen och dressa om henne... det var alltså bajs upp till nacken... nice ;)

Ne he nu kommer straxt stora gossen hem!

hejs!

Dagarna bara rinner i väg!

Vi mår förträffligt bra, storebror slutade 3an igår och har nu sommarlov! det ni! Men vad är det med vädret?

Nu är det dax å fläka ut bröna för det är en viss söt madame som är hungrig... INTE ovanligt ;)

tjoflöjt!

Sedans Mira föddes har släkt och vänner vallfärdats för att träffa vårat underverk... Men denna vecka har det lättat, och i hela två dagar har det bara varit vi... (lite långtråkigt! kom å fika!)

Jag har varit för trött för att ta mig för något större, som att ta mig utanför norra stadsdelen...

Jag tror nog första nybliven-mamma-adrenalinet börjar avta... och även om hon sover fint nattetid så ska det käkas och sen ska storebror upp, å så ska det vaktas så inte pappa rullar på sin dotter när hon ligger i sängen... ja.. jag har å göra natte tid endå... även att hon sover större delen av tiden i sin korg så blir det ju så att jag somnar under matningen och hon ligger lite längre än nödvändigt i vår säng... å då måste man bygga en bariär mot både hund å pappor.

Men jisses vad duktig jag blir på att göra saker med en hand, skriva, läsa tidning... i dag har vi tom stekt pannkakor samtidigt som jag matade Mira...

och hon är ju alldeles alldeles fantastisk... och storebror är otroligt duktig och hjälper till, han är Mammas andra hand och gnäller minsann inte utan hjälper glatt till... han är en fin och duktig gosse.

<3

Påtal om besökare, så hade jag nästan det tredubbla igår här på bloggen gämnförelsevis med hur det brukar vara... å dra på trisso... inte en ENDA kommentar...

Kom igen! ett Hej kan ni la åtmminstonde skriva!

/L

Tänk att jag nu mer kan tittulera mig som två barns mor... helt fantiskt!

Just nu ligger Mira och sussar i soffan, och jag hänger vid datorn... Pappa J är i skogen och storebror är hos sin pappa...

Idag har vi varit på BVC och vägt tösen, hon går nu oppåt å käkar som en tok, hon sover bra på nätterna och vaknar och käkar (måste i bland bli väckt för käk tom)

Än så länge har jag lyckats att flytta över henne till sin korg efter maten på natten... och hon somnar gott där... så var det inte med N när han var liten, han sov som ett plåster på mig... och jag sov inte alls...

Nu känner jag mig rätt utvilad och dom här natt rutinerna är perfekt!  men jag känner att jag inte kan ropa hej än, för tänk om magen börjasr spöka hos tösen, och hon förvandlas till ett skrik monster? *peppar peppar ta i trä*

Jag tror jag svävar lite på rosa moln just nu, och dagarna bara rusar iväg utan att vi har gjort något särskilt och jag är lite smått konstant förvirrad!

Förlossnings storyn är även den på G, måste bara bena lite till -allt är inte riktigt glasklart ;)

Nu ska jag lukta och gosa med min tös! <3

/L

Miras ankomst

Min plan  inför förlossningen var att jag skulle bada länge hemma när värkarna satte igång....allt för att inte behöva vanka timtal på förlossningen...typiskt nog var vårat varmvatten trasigt och det skulle komma en snubbe och laga det kl 12 samma dag som Mira bestämde sig för att komma...

Vi hade även planerad grillkväll med R o A och deras familjer...

Det blir inte alltid som man tänkt sig ;)

_____________________________________________________________

08.00 Jag vaknade på morgonen av att jag hade ytterst ytterst liiiite magkniiip... somnade imellan kniiipen... men efter en stund gick jag upp och funderade på om det kanske inte bara var magknip... men det gjorde inte ont så tänkte att det säkerligen bara är falsklarm eller att jag kanske tom framkallar knipen bara för att jag vill?

Jonas hade redan åkt till jobbet så jag gick ner och släpte ut Boss på baksidan och funderade på om det kanske gjorde lite ondare nu? satt mig i böghörnan och funderade lite... och insåg att det nog var dax trotts allt...

9.15 Nu börjar det bli något obekvämt, och jag ringde ut till Mor o far och sa att det nog är på G, men sa åt mor att ta det lugnt å käka frulle å styra innan hon kom för å ta hand om Noel.

Noel vaknade och kom ner, när jag sa att det nog kanske var dax för att syskonet skulle anläda blev han förskräckt...

Noel hjälpte till att gå en sväng med Boss och jag ringde till Jonas för att förvarana om att det nog trotts allt var dax... J blev något uppstressad men vi sa att jag skulle höra av mig när han behövde komma hem.

SMSade R o A att meddelande att det nog kom en unge ivägen för grillkvällen...  :)

Runt 9.45 började det bli så där svårt å va still-ont... så jag ringde för att skynda på Mor så att jag kunde få hjälp att sätta på Tens-grejen...

10.15 kom mormor till Noels lättnad, jag sa åt Noel att han kunde titta på tv och käka frukost så han inte skulle behöva se mig flåsa och grimasera allt för mycket.

Häromkring tror jag att jag förstod att det faktiskt inte var så långt kvar tills vi skulle få träffa vår tös!

Jag hade här redan glömt bort att jag skulle ta på Tens-apparaten... så den låg oanvänd i sin låda

Det blev någon timmes vankandes och flåsandes hemma med 3 min mellan värkarna, där Mamma tillslut sa att det kanske kan vara bra att ringa in till förlossningen och se vad dom sa om läget...

Jag insisterade på att det minsann inte behövdes än, jag hade ju inte haft värkar särskilt länge! Men vid nästa värk ändrade jag mig ;p och ringde in, Damen sa att det nog var dax att packa ihop och komma inåt...

Jag som varit inställd på att det här ska ta tid och att jag skulle vara hemma länge innan jag begav mig in blev nog lite snopen, och ringde till Jonas som kom hem på två röda... något sammanbiten :)

11.30 skrevs vi in på förlossningen, där satte de CTG och det konstaderades att jag var öppen 4-5cm...

Jag erbjöds äntligen ett efterlängtat bad! tjoohoo vilken lycka!
i badet låg jag och flåsa ett tag, men sen kom alla födande kvinnors bästa vän LUSTGASEN i just love it! Jag som inte ens varit inärheten av en fylla på över 1 år fick mig en riktig gosfylla stundtals.

Å vilken lyx är det inte att ligga i badet och andas lustgas! Jag blev lite lurig och i mellan värkarna försökte jag lätta upp Jonas lite... med skämt som tydligen bara jag uppfattade som roligt då jag skrattade gott åt dem! Jonas sa att folk skulle tro att dom kommit till psyk istället för förlossningen om dom hörde mig... Å att det minsann inte var ett dugg roligt när jag hade ont.

Efter ett tag ville jag att dom skulle gasa på lustgasen, och jag tyckte nog att det tryckte på lite extra i de nedre regionerna... Då ville bm att jag skulle komma upp ur badet vilket jag minsann inte höll med om... men efter lite övertalning och löften om att när hon fått kolla läget där nere så skulle jag få återgå till badet igen...

Så på med den vita särken och de heta nätbrallorna stutsade vi bort till förlossningsrummet och jag skrattade och skämtade om att jag blottade mig då dom inte ville hjälpa mig å knäppa igen särken 

(vi fick förövrigt "sviten" enligt personalen, då vi var ensamma på forlossningen)

Ungefär där försvann min humor... väl inne i förlossningsrummet konstaterades det att det nu var 6 cm öppet och bm ville ta hål på vattnet... jag blev åter igen ställd och frågade varför hon hade så bråttom? kl var nu runt 14.00 Jag ville promt diskutera EDA men BM sa att jag hanterade värkarna bra och att det inte skulle hjälpa mot slutet endå... hepp! Så då var d bara att tuta på köra...

När hon skulle ta hål på vattnet 30 min efter hon varit i grävt där innan så var jag nu helt plötsligt öppen 9-10 cm men med kanter å skit kvar... eller ngt sånt. SPLASH så tog hon hål på vattnet och därefter började det dra igång ordentligt! satan vad det gör ont... Kommande 1,5h var ren och skär smärta och snudd på dödsångest.
 jag flåsade i min lustgas, skrek och slet i Jonas... svor och förklarade att det gjorde sjukt ont...

Jag tyckte minsann det var dax att börja krysta med det tyckte inte BM... men jag märkte att det inte gjorde lika ont om jag tog i, så jag tog i i smyg... och helt plötsligt så var det visst dax... två krystvärkar och 6 min senare var hon här! kl.15.56

  
 tjohoo vilken lättnad, hon skrek till och jag tyckte det tog för lång tid innan jag fick upp henne till mig... jag blev lite rädd att något var fel men Jonas sa att allt var bra å så kom det nog ett par tårar... och så fick jag upp världens vackraste unge på bröstet och smärtan var som bortblåst!

Så drygt 8h efter första känningen tills att hon var här, och 4h på förlossningen, det tycker jag var alldeles lagom!

Stolta päron!

Å nu är hon här, helt fantastiskt underbar, och jag kan inte se mig mätt på henne! Det är så galet grymt å föda barn å vägen till att man faktiskt förstår att hon är vår och att denna lilla godbit ska jag oroa mig för och få fler gråa hår över, och vara så galet stolt över, precis som med hennes bror - i resten av mitt liv!