Häromdagen var vi som sagt i boda och släppte boss i vildsvinshäng, det gick lite trögt i början, men mot slutet släppte det... Vi berättade vilken uppfödare Boss kommer ifrån "att han är en kling hund" De har ett bra ryte om att vara duktiga gris hundar, därav släpptes Boss i det näst svåraste hägnet med en gång, han har inte jagat gris innan, utan blivit inkallad när vi stött på gris i skogen eftersom det varit under vanlig promenad tid, Älg har han däremot jagat och älskar! Det gick sissodär i första hägnet och han fick upp grisarna, men släppte dem efter skall 3-4ggr...men sen fick han gå på i ett annat häng och där fick han upp grisen med en gång och hade ståndskall i 30 min * min duktiga gosse*

Det blir nog att åka dit någon mer gång inom en snar framtid, så han förstår sig på det och tycker det är roligt.

Dom är jävligt fula dom små kräken, men en fröjd att käka opp dom!

Idag är vi i Boda och hänger med vildsvin... Eller boss gör. Hejs!

J har jobbat natt hela helgen, Men nu är det inga natt pass på ett tag... jag bara avskyr när han jobbar natt... det är aptråkigt!

Igårkväll när mina hjärtan skulle sova, bestämde sig båda två för att grina till det ordentligt, Mira gallskrek och Noel var ledsen och tårara sprutade ur dom båda... Mira som var hungrig behövde käk... och det var läggdax matningen, vilket innebär att det är sängläge som gäller, Hur lätt är det att trösta två barn....liggandes och den minsta skrek i högan sky och jag hörde knappt ett ord av vad min gosse sa.... FRUSTRANDE! Jag ville ju bara trösta och ta upp båda i mitt knä...men det var klippt omöjligt! och 10åringen får knappt plats i knät längre... Det var tungt och jag kände att jag inte räckte till... otäcka känsla! Typiskt då att J jobbade natt oxå!

jag har oxå på senare år fått ensamhemma noja, som i helgen när N varit hos pappa och det bara varit jag och Mira och vovv hemma... jag måste kolla alla rum innan läggdax så inte det finns någon yxmördare i huset... hur fånigt är inte det!! jag vet men jag kan inte rå för det... så fort det mörknar ute låser jag alla dörrar och undviket fönster... vilken fåntratt!

Jag som bott själv i en herrans massa år, å från att jag separerade med noels pappa tills J flyttade in hos oss 6år senare... då var jag minsann inte så här harig... vad har hänt?

Antagligen för mkt skräckfilm och vanan att ytterst sällan vara ensam.

Nåja, nu ska J vara hemma ett par nätter så nu är det som det ska vara!

/fjömpen!

Om 2 veckor ska Mira döpas, något jag ser fram mot är att min kära syssling ska sjunga "vid din sida" och kära kussen ska spela piano till.... det kommer bli så sjukt fint!

Här är texten:

Du skänker oss en glädje vi inte visste fanns
Du skänker oss en tacksamhet, att vi fick denna chans
Du skänker oss en trygghet när livet är för stort
Du skänker oss en tro på det vi gjort

Du ger morgondagen mening när livet verkar svårt
Du ger oss allt det mjuka så att ingenting blir hårt
Du ger oss dina frågor, du ger oss dina svar
Du hjälper oss att se allt det vi har

Att se in i dina ögon är en gåva som vi fått
Att se dig när du skrattar slår både stort och smått
Att hålla dig intill oss känns kärleksfullt och gott
Vårt eget lilla frö som vi har sått

Vi ska hjälpa dig och stötta dig längs vägen där du går
Vi finns här vid din sida så länge som vi får
Vi finns här alla dagar, månader och år
så länge våra hjärtan slår

Ja vi finns här alla dagar, månader och år
så länge våra hjärtan slår

Vi var på BVC ifredags och nu väger lilltösen 6500gr och 60cm lång (kort)

Hon är så sjukt go ungen så det förslår!

Hon vill gärna sitta upp, fast det inte riktigt går... hon säckar ihop som en säck potatis, men är lika nöjd för det...

Har även hittat ännu en toppen bra grej med vårat vrålåk till vagn, man kan fälla upp ryggstödet så att hon kan sitta och kika på allt utanför vagnen, det kunde iof jag med Noels vagn oxå...det var därför jag kom på att jag skulle titta om det gick med denna oxå... måste säga att jag är så sjukt nöjd med vår Taco jumper XL.

Visste inget om vagnen innan, men den har uppfyllt alla mina krav och mer där till, och är sjukt tacksam till Miras farmor och farfar som kostade på oss denna uber braiga vagn! *TACK*

En av alla våra ångestfyllda promenader...min hund kommer inte riktigt överens med barnvagnen... för han envisas med att trassla in sig...tamefn hela tiden!

Till något annat nu då... sommaren drar sig mot sitt slut, och nu känner jag att det får vara bra med fika dagarna i ända, därför ska jag (och min dåliga karraktär) försöka skärpa upp oss och inte njuta lika mycket av livets goda... jag har X antal kg kvar ifrån graviditeten, och de ska bort, och helst lite till! Som jag sagt innan så kommer jag aldrig bli trådsmal... jag är inte byggd så... men jag vill iaf kunna känna mig nöjd och tillfreds med mig och min kropp efter två barn... därför tänker jag införskaffa en våg, och se den bistra sanningen i vitögat, sedan ska jag tamefan se till att vågen går neråt... Man ska ju inte banta när man ammar, men jag tänker iaf lägga om kosten, och först och främst skippa fikat stup i kvarten... kaffe only!

åså skriver jag alltihop här, så skärper jag mig inte får jag skämmas ögonen ur mig! bra där!

_____________

Vänskap ska inte vara något där det finns krav, eller måsten... jag avskyr måsten, och när det gäller vänskap, bekanta osv så har jag svårt att förstå när det kommer in krav, eller underdålda krav rättare sagt... hur hanskas man egentligen med det? jag umgås ju inte med folk för att jag måste, utan för att jag vill... kommer det inte krav i mina vänskaps relationer då backar jag, och drar... varför ställa krav i något som ska vara öppet och ärligt? jävligt onödigt! Jag anser mig vara en godvän, omtänksam, stöttande och ärlig... (Jag har brusit i min vänskap 1 gång för 8 år sedan, och det ångrar jag fortfarande bittert! det är något jag skäms fruktansvärt för och jag skulle kunna göra vadsom helst för att få det ogort!) Men utöver denna extrema tabbe tror jag mig ändå vara en god vän till de som förtjänar det... men ibland kanske jag inte alltid räcker till så mycket som jag skulle vilja... men krav är inte rätt väg...

det lixom tar bort det fina som en vänskap innebär!

hejs!

Japp, går fyllde jag sjusju, dvs att det officiellt min sista födelsedag, men jag tar gärna emot paket den 15/8 kommande år oxå!

Och jag har för avsikt att fira min 30årsdag rätt ordentligt oxå.

Jag har kommit gång ordentligt med smyckestillverkningen igen oxå, och nu är det roligt igen. Har ett 10tal beställningar som ligger och väntar på att bli bankade... muscho woligt, dock kan man ju inte banka eller gravera när lillfisen sover, för hon har en tendens att vakna av oljudet.... typisch!

Men det blir några kronor extra för att dryga ut föräldrapenningen... det är tacksamt!

3 små sånna här dunbollar har entrt vår familj,... Dom söker nytt hem om ca 1,5 månad, någon som vill förbarma sig över dessa små sötnosar!?

Det är tredje gången vi har kattungar nu, inte riktigt meningen denna gången heller om vi säger så.... *förbannade katt ppiller* Dessa blir dock de sista, efter denna kull kommer bäbis (katten heter så) inte få mer bäbisar, hon ska knippsas därmed basta!

Jag hade en gång en katt som hette svea, hon fick en kull om 3 kattungar, varav jag behöll en... en helgrå sötnos som fick namnet charles... det är tametusan den goaste katt jag haft, charles med kulorna (han hade ett ordentligt klockspel) tyvärr försvann charles spårlöst när jag var på utbildning med jobbet och han kom aldrig tillbaka ;(

Mira har i natt perimärsovit i sin spjälsäng, från kl 11.30-06.00 när hon vaknade med ett leende... käkade och jollrade en stund för att sedan somna om i mammas och pappas säng och kl 11 petatade jag lite extra på henne för att då tyckte jag minsann det var dax att gå upp... Hon är bra go´ och snäll vår tös! <3

Mira har innan sussat gott i en kanon fin korg som vi fått låna av E-L, där har hon sovit som en prinsessa, men nu börjar hon fara runt så förskräckligt och hon slår i skallen i korgen.... men jisses så liten hon såg ut i den stooooora stoooora spjälsängen.... var tvungen fylla upp den med lite gosedjur som sällskap så hon inte känner sig ensam däri :)

Nu sover snäckan, och morsan njuter av lite egentid med bloggar, kaffe och vovv... NICE!

Jag har blivit veckovild! Han noll koll på vilken dag det är....

tjusningen med helg har lixom försvunnit lite, innan när jag jobbade ränkande jag ner inför helgerna, varje helg var fylld med allt som jag inte hann i veckorna...  Nu lullar vi igenom dagarna här å poff så har en vecka till gått!

Jag saknar jobbet liiiite liiite, inte så att jag vill tillbaka nu, men jag gillar ju trotts allt mitt jobb, kollegor och att köra våra program med våra klienter... Men jag ÄLSKAR ju att vara hemma med Mira oxå.

Jag längtar tills hösten kommer på riktigt (även om man faktiskt kan tro att den redan kommit!) när skola börjar, och vi kan få in lite rutiner igen :)

Nu kallar lillgrisen

hejs!