Ibland är det inte lätt att vara mamma, eller pappa heller för den delen... eller bonus päron! Neru´

Jag skrev i mitt förra inlägg att vår grabb är en fin ung herre, och så är det... men min uppgift som förälder är ju att faktiskt skapa goda värderingar, erfarenheter och kunskap för grabben... och jisses det är inte lätt alla gånger!

Jag känner mig ofta som evil-mum som bara säger NEJ NEJ NEJ, och drar alla gränser... i bland suger det *****! Men jag hoppas att det faktiskt i slutändan ger den kunskapen och insikten hos N som jag försöker få fram igenom mina neggo nej.

Det är inte underlättande att vara separerad ifrån pappa heller i dessa lägen... det här med enad front kan få sig en törn då o då... men som tur är tycker jag att vi ha en hyffsat kommunikation och stöttar upp beslut!

Men jag känner mig fortfarande grymt taskig efter mina neggo nej... det må ligga hos mig och en förälders -eviga-dåliga-samvete!

Men jag tänker minsann att jag gärna undviker att bli separerad igen... jag tror det kan bli en spännande erfarenhet att faktiskt ha båda på samma plats och att faktiskt ibland få slippa att vara nej sägaren...

jag kommer i håg när jag var liten, då frågade jag alltid mamma om jag fick en glass, eller en peng, eller vara ute liiiite längre...mamma var ofta en JA sägare... Pappa var inte alltid lika säkert att det kom ett JA i från... så då tog jag det säkra framför det osäkra... ungar är inte dumma!

______________

Jag har mått förträffligt idag, efter ett par hulkningar i morse tog jag min pigvingång och halkade bort mot jobbet... å senare på fm njöt jag av Kaffe igen :) jejj såååå sjukt gott! kaffet gör mig lycklig!

Kom hem och tyckte att efter min pizza incident i går, förtjänade jag minsann en pizza i dag... ( pizza insidenten i går såg ut som så att J fick åka o hämta pizza som sen skulle intas i tvsoffan... och när jag sätter kniven i pizzan, så POFF ligger plötsligt hela pizzan, uppåner på mattan... japp... Boss fick sig alltså en hårig hel pizza och jag blev utan! Å jag kan säga i ren ilska och frustration tjöt jag följande timma och totalvägrade låta J åka och köpa en ny pizza.  (*moget!!*)

Men i dag tyckte jag att det var dax för ett nytt försök så N och jag slog till på pizza på hemkörning... MUMS... inte en bit föll på golvet denna gång!

har åter plågat mig med förlossningstv i kväll och förskräckt följt skrikande kvinnor och barn... huu... jag förstår fortfarande inte riktigt hur jag kan vara så dum å göra om detta!?!

jaaa jag vet tänk vad jag får för det, och sååå mysigt med bäbis sen...bla bla

Å ja det blir ju mysigt... men faktum kvarstår dock att det gör ONT   , och är en nära döden upplevelse och det sjukaste och häftigaste man kan göra... men det är fan inget roligt o skönt i det hela så de så!!

När jag var ung och dum kunde jag tillfoga mig all möjlig smärta, men percingar här å där å allt möjligt skit... men jag har blivit äldre och klokare... nu undviker jag smärta så mycket som möjligt! och det tycker jag är klokt!

Men grynet ska ju ut... oavsett vad jag anser om förlossning...eller hur!

Påtal om grynet så har h*n fart omkring som en elvisp hela kvällen i magen, jag undrar om h*n fått en koffein chock...  mysigt som tusan är det iaf!

Det blev ett mindre sammanhängande inlägg... MEN det jag ville poängtera var

1. det är inte alltid lätt att vara päron

2. Pizza ska inte ligga uppåner på golvet

3. jag har mått förträffligt i dag & kaffe är gott

4. förlossning är läskigt och gör ont!

5. Grynet har även smeknamnet elvisp 

6. JAG KÄNNER MIG NÄSTAN SOM EN MÄNNISKA IGEN... och det är total lycka!! Nästan lite euforiskt känsla... (peppar peppar ta i trä - låt det vara så nu oxå) å dra mig baklänges... det är ju tom så att jag njuter faktiskt av graviditeten just nu!! jejj!!

GOOOD!

/L