Hallå vad händer!?

När blev jag den här soffpotatisen? där dagens höjdpunkt är att komma hem och titta på dagens inspelade avsnitt av desperate housewives?

Och om inspelningsfunktionen jävlats och missat sista minuterna, så skulle jag kunna ta inspelningsmojängen och drämma den i tusen bitar och tömma hela min vätskefyllda kropp igenom en sjö av tårar! Efter desperate housewives längtar jag bara tills klockan är tillräckligt mycket för att det ska vara lagligt att gå å sova!

Om vi backar tiden en gravitditet bakåt sissodär...

så tittade jag knappt på tv

hade alltid minst ett projekt igång hemma

orkade hålla hyffsat rent och piffigt hem

tittade abslout inte på något så fåningt som desperate housewives

Tjöt som högst ett fåtal gånger per år, och då över något som verkligen kändes tugnt... inte över en inspelningsmakapär eller en handuk på golvet.

hade inte ont här å var

Hade ett meningsfullt jobb, där jag kunde utföra min ordinarie arbetsuppgifter

gick aldrig någon längre stans utan att kleta på lite smink i trynet

jag hade ork och energi

Bitter är jag i dag... och flera andra dagar...

Alla kan inte njuta varje dag av att vara gravid och att vänta på en liten... chockartat för många kanske... Men för det betyder det INTE att jag inte längtar efter vår lilla, och är glad, men jag njuter bara inte varje minut... jag njuter faktiskt ytterst sällan, och inte fan tänker jag ha dåligt samvete för det oxå!

Jag njuter när jag känner h*n sparka, nr jag får se h*n och höra hjärtat. När jag inte har ont, mår illa, spyr har svårt att röra mig. Utöver det har denna graviditet hittills inte varit överdrivet njutningsfull... som jag hoppats på.

Det är ju tur att det kommer något så fint utav det här, det gör det hela värt varje krämpa endå! Men säg förfan inte att jag ska njuta för jag kan inte!

/L

välkommen foglossning!

MEN mest välkommen till min bästaste vän och deras lilla Joar! Jag längtar efter att få träffa er!

I veckan har lilleman varit sjuk...feber.

Vilket innebar att mamma behövdes lite extra... och jag skäms att säga det... men sjukt mysigt att få rå om lilleman lite extra när man var mammig... bäst att passa på :P

Av myset fick självfallet jag oxå en släng av feber... då va d inte lika mysigt längre.... å efter 3 dar och mor o son tid 24/7 var vi nog båda rätt trötta på¨varandra...

Men en rolig (!?) händelse som fick sonen att bryta ihop av skratt var när jag skulle resa mig upp ur soffan och slår ut en kanna med vatten son stod på bordet... MED MAGEN! poff och splash!  kul...

Ännu roligare var det när jag torkat upp allt vatten och fyllt på ny kanna... går tillbaka till bordet, ställer ner kannan...vänder mig om och ska bara puffa kuddarna å POFF O SPLASH igen! och denna gång välter jag ut kannan...MED RÖVEN! kul verkligen kul!

N skrattade tills han fick en ny hostattack, och jag var nära ett nervsammanbrott!

 och  är ingen rolig kombination!

/L

Om jag var en katt så skulle jag nog se ut så här...

det är ju inte konstigt att jag inte orkar något...eller hur?!

orkar knappt flytta fingrarna till varje tangent... så jag slutar...nu.

/L

Ibland är det inte lätt att vara mamma, eller pappa heller för den delen... eller bonus päron! Neru´

Jag skrev i mitt förra inlägg att vår grabb är en fin ung herre, och så är det... men min uppgift som förälder är ju att faktiskt skapa goda värderingar, erfarenheter och kunskap för grabben... och jisses det är inte lätt alla gånger!

Jag känner mig ofta som evil-mum som bara säger NEJ NEJ NEJ, och drar alla gränser... i bland suger det *****! Men jag hoppas att det faktiskt i slutändan ger den kunskapen och insikten hos N som jag försöker få fram igenom mina neggo nej.

Det är inte underlättande att vara separerad ifrån pappa heller i dessa lägen... det här med enad front kan få sig en törn då o då... men som tur är tycker jag att vi ha en hyffsat kommunikation och stöttar upp beslut!

Men jag känner mig fortfarande grymt taskig efter mina neggo nej... det må ligga hos mig och en förälders -eviga-dåliga-samvete!

Men jag tänker minsann att jag gärna undviker att bli separerad igen... jag tror det kan bli en spännande erfarenhet att faktiskt ha båda på samma plats och att faktiskt ibland få slippa att vara nej sägaren...

jag kommer i håg när jag var liten, då frågade jag alltid mamma om jag fick en glass, eller en peng, eller vara ute liiiite längre...mamma var ofta en JA sägare... Pappa var inte alltid lika säkert att det kom ett JA i från... så då tog jag det säkra framför det osäkra... ungar är inte dumma!

______________

Jag har mått förträffligt idag, efter ett par hulkningar i morse tog jag min pigvingång och halkade bort mot jobbet... å senare på fm njöt jag av Kaffe igen :) jejj såååå sjukt gott! kaffet gör mig lycklig!

Kom hem och tyckte att efter min pizza incident i går, förtjänade jag minsann en pizza i dag... ( pizza insidenten i går såg ut som så att J fick åka o hämta pizza som sen skulle intas i tvsoffan... och när jag sätter kniven i pizzan, så POFF ligger plötsligt hela pizzan, uppåner på mattan... japp... Boss fick sig alltså en hårig hel pizza och jag blev utan! Å jag kan säga i ren ilska och frustration tjöt jag följande timma och totalvägrade låta J åka och köpa en ny pizza.  (*moget!!*)

Men i dag tyckte jag att det var dax för ett nytt försök så N och jag slog till på pizza på hemkörning... MUMS... inte en bit föll på golvet denna gång!

har åter plågat mig med förlossningstv i kväll och förskräckt följt skrikande kvinnor och barn... huu... jag förstår fortfarande inte riktigt hur jag kan vara så dum å göra om detta!?!

jaaa jag vet tänk vad jag får för det, och sååå mysigt med bäbis sen...bla bla

Å ja det blir ju mysigt... men faktum kvarstår dock att det gör ONT   , och är en nära döden upplevelse och det sjukaste och häftigaste man kan göra... men det är fan inget roligt o skönt i det hela så de så!!

När jag var ung och dum kunde jag tillfoga mig all möjlig smärta, men percingar här å där å allt möjligt skit... men jag har blivit äldre och klokare... nu undviker jag smärta så mycket som möjligt! och det tycker jag är klokt!

Men grynet ska ju ut... oavsett vad jag anser om förlossning...eller hur!

Påtal om grynet så har h*n fart omkring som en elvisp hela kvällen i magen, jag undrar om h*n fått en koffein chock...  mysigt som tusan är det iaf!

Det blev ett mindre sammanhängande inlägg... MEN det jag ville poängtera var

1. det är inte alltid lätt att vara päron

2. Pizza ska inte ligga uppåner på golvet

3. jag har mått förträffligt i dag & kaffe är gott

4. förlossning är läskigt och gör ont!

5. Grynet har även smeknamnet elvisp 

6. JAG KÄNNER MIG NÄSTAN SOM EN MÄNNISKA IGEN... och det är total lycka!! Nästan lite euforiskt känsla... (peppar peppar ta i trä - låt det vara så nu oxå) å dra mig baklänges... det är ju tom så att jag njuter faktiskt av graviditeten just nu!! jejj!!

GOOOD!

/L

I dag har jag tillslut lyckats med att få upp J på vinden för att ta ner Noels bäbis kläder, med hjälp av snälla A.

Så nu har jag gått igenom det lilla jag har kvar och sett över vad vi faktiskt kan återanvända till grynet!  Mysigt som attans var det att spna igenom alla kläder och berätta att den här hade N då, den här hade han på BB osv... J var måttligt intresserad då det var handboll på tvn samtidigt.

Men tänk att min stora kille faktiskt varit sådär liten och behändig! Nu är han inte lika lätthanterlig alla gånger, men han är en underbar klok kille som vet vad han vill. Jag måste stolt säga att vi har en fin grabb, men han har kanske ärvt lite för mkt envishet och ettrighet av sin mor...

Och i dag har jag njutit av en kopp kaffe och det var ljuvligt!!!

Jag har inte kunnat dricka kaffe de senaste 3 månaderna för att det bränt sönder och skapat ännu mer kaous i min mage... men nu gick det alldeles utmärkt! Så jag tror jag ska låta mig njuta av iaf 1 kopp varje dag resterande kvarstående 17 v ! <3 VILKEN LYCKA!

I dag har även jag och blivande pappa J 3års dag... jag har dock inte sett spåret av några blommor än....det vore väl ändå på sin plats en dag som denna kan tyckas! A kom däremot med semlor förut! det var möje uppskattat! :)

det tackar vi för!

Nu ska jag gå å gnälla om blommor tror jag!

/L

Veckorna rusar i väg, och jag har *peppar peppar* börjat må bättre!

tjohoo! Fortfarande spyar vi, MEN jag känner mig inte som ett vandrande lik varje dag! Jejj!!

Nu sprattlar bäbis för fulla muggar där inne , och det är härligt!

Jag blir otympligare för varje dag som går... och att börja sig ner, resa sig från soffan och att ta på sig skor är en ren och skär plåga...

Tänker förskräckt varje gång att magen kommer bli större, och hur i helsike ska det gå då? än är det trotts allt lååångt kvar...

Hejs!